Fysisk teater i södra Frankrike.

Jag sitter i en gammal skinfåtölj i en nybyggd lounge och värmer mig vid kaminen. Väggarna består ännu av gipsskivor, hundraåriga gamla ekstockar och grov puts blandat med stora stenar.
   Golvet är gjutet av betong, skrovligt och skitigt men mattor täcker det mesta.

Genom det lilla fönstret med gula karmar ser man ladan som numera rymmer en stor träningshall, ett storkök, ett litet sång/repetitionsrum och sovplatser och toaletter för 25 personer.

Gården är omsluten av enorma majsfält och ligger lite för sig själv, fortfarande synlig från den medeltida staden på kullen några kilometer bort.

Kate och Ollie har här ett livstidsprojekt framför sig. De runt hundra ungträden de planterat runtom husen de senaste åren är fortfarande mer buskar än träd. Boningshuset är i konstant förändring och därmed alltid en byggarbetsplats. De har aldrig nog med pengar för att köpa nytt material utan återanvänder det som de får från rivningplatser eller medmänniskor.

Denna plats har själ, och kommer om tio år att vara ett himmelrike för människor och grupper som vill skapa teater i en ostörd och för ändamålet skräddarsydd omgivning.
Jag säger att det kommer ske om tio år men det är inte sant. Det är redan den platsen.


Om du sysslar med teater, kolla in www.aubrana.com och deras workshops.
Om du inte sysslar med teater, kolla in www.aubrana.com och starta en teatergrupp som kan komma hit och träna.
Om du bara tycker det låter häftigt och som en allmänt bra sak, maila dem och be att få hjälpa till.
Med pengar, eller om du känner någon som känner någon som skulle kunna använda sig av stället...

Kärlek och trötthet!

När jobbet tar över...

Fotograf: Linnéa Pettersson

Jag satt för någon vecka sedan med mina underbara gycklarkamrater och diskuterade vilket ljud som uppstår när man "går in i väggen". Är det ett klassiskt boioioioing-ljud á la tecknad film eller ett köttigare ljud såsom det ljud som kan tänkas komma av att man bryter av en torr pinne inlindad i fläskkotlett?

Hur det än låter så kom vi fram till att man efteråt säger; AaaaiH! Jag måste nog vila ett tag.

Jag blev lite sugen på den där vilan och gjorde därför mitt bästa med att jobba ihjäl mig. Efter tre veckor med Awakeprojekt i skolan, på teatern och på centralstation, parallellt med TRiXprojekt i Årjäng på skolor och i lokalen, för mycket jobb och för lite sömn så var jag säker på att det snart skulle låta; sknäck. Men icke!

Jag blev mest snuvig och ganska dåsig i två dagar.

Nu chillar jag med Finfotografitjejen och tar det lugnt.

På tisdag bär det av mot Frankrike igen för att repetera Gaudete med bl.a.  Husvagnskillen Fabbe.
Gött.

Det är ganska härligt det här livet. De olika projekten och tiden runtomkring ger så olika saker och uppfyller så många olika drömmar.
Det är farligt när allting är så satans roligt.

Hellre skriva än inte. Uppdateringar förljer snart.

Finkulturkillen Vs. X-box 1-23

Förlåt kära dagbok. Jag har försakat dig. Men det är inte som rubriken hävdar. Det är inte X-boxens fel. Nej, jag har varit upp över öronen dränkt i finkulturella aktiviteter och roliga projekt. 

Därav kommer den ödsliga ödsligheten på finkulturkillebloggen.

Men nu! Nu! Nu finns det anledning att fira! Finkulturkillen har blivit uppmärksammad på det mest underbara sätt! Jag har fått direktreklam från något sketet webbhotell! 

Men hören I lyssnare, beskåda och begrunda. Var till freds och stojja med gamman och grejer. Skåda det första tecken på finkulturkillenföretagets existens!

Det måste vara såhär Moses kände sig på Sinai berg precis när han fick kontakt med Monsieur Dieu.

Finkulturkillen Vs. X-box 1-1

HAHA! Så ska det se ut! Hejja mig! Det har inget alls med att skiten hänger sig stup i kvarten. Inget alls!

i väntan på F:skatt

Nu är papperna inskickade för den enskilda firman, Finkulturkillen.

Jag har pratat med en bankkvinna och det får bli ett bankgiro.

Jag har gjort ekonomiska kalkyler på hur många smörknivar jag måste göra för att klara månaden på enbart hantverket.

Antalet är 143 stycken. 

Jag är inte särskilt bra på ekonomiska kalkyler.

Så småningom ska jag göra ett par olika hemsidor också.

En enkel hantverksblogg och en ännu enklare engelsk kontaktsida för teatern. 

Efter detta saknas bara en monockel och någon form av ansiktsbehåring. Nice. 

Som du märker så är ju framgången glasklar. Pengarna kommer att rulla in som nånting som rullar bra som hamnat i en nerförsbacke. Så för att hålla saker och ting intressanta så valde jag igår kväll att medvetet sabotera alla framtidsutsikter för god arbetsmoral och köpte en xbox. Det är också därför som det här inlägget saknar all form av struktur och humor. Man blir inte bara dum av att spela tv-spel hela natten. Man blir dålig också. Och tråkig. Och trött.

Så med detta lilla hinder så har jag nu skapat den konflikt som krävs för att hålla Finkulturkillebloggen vid liv. 

Finkulturkillen Vs. Xbox  0-1

Tillbaka till Sverige

Här är man borta i några dagar och så röstar ni in Sd i riksdagen?
Skärpning Sverige.
Som en god vän sa så är det rätt så skrämmande att ungefär var tjugonde person man möter är en potentiell Sd-röstare. Men det ser ju inte ut som det!

Jag trodde att de åtminstone skulle ha armbindel eller en liten missbildad tangorabatt, marschera taktfast eller ha den där ariska frillan. Men icke! De är mitt ibland oss...

Mitt starkaste minne från dagis var när fröken höll en predikan om den gyllene regeln (var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig) i samband med barnens dag i Karlstad. Hon dryftade också fina värderingar om alla människors lika värde, om att världen är orättvis och att alla borde hjälpa varandra för att förändra på den saken.

Först nu förstår jag konsekvenserna av att fem procent av barnaskaran var för trötta för att lyssna på kloka fröken efter att de under sovstunden vägrat lyda order och trotsigt stojjat och stimmat när de borde legat still på de barnkladdiga blå mattorna och mediterat över vad nästa lektion skulle bjuda på för världsomvändande klokheter.

Hua.

NOoooooOOoooo...

Hittar inte ord.

Låter en annan finkulturkille snacka istället.

Kristina Hazzeröda