Fysisk teater i södra Frankrike.

Jag sitter i en gammal skinfåtölj i en nybyggd lounge och värmer mig vid kaminen. Väggarna består ännu av gipsskivor, hundraåriga gamla ekstockar och grov puts blandat med stora stenar.
   Golvet är gjutet av betong, skrovligt och skitigt men mattor täcker det mesta.

Genom det lilla fönstret med gula karmar ser man ladan som numera rymmer en stor träningshall, ett storkök, ett litet sång/repetitionsrum och sovplatser och toaletter för 25 personer.

Gården är omsluten av enorma majsfält och ligger lite för sig själv, fortfarande synlig från den medeltida staden på kullen några kilometer bort.

Kate och Ollie har här ett livstidsprojekt framför sig. De runt hundra ungträden de planterat runtom husen de senaste åren är fortfarande mer buskar än träd. Boningshuset är i konstant förändring och därmed alltid en byggarbetsplats. De har aldrig nog med pengar för att köpa nytt material utan återanvänder det som de får från rivningplatser eller medmänniskor.

Denna plats har själ, och kommer om tio år att vara ett himmelrike för människor och grupper som vill skapa teater i en ostörd och för ändamålet skräddarsydd omgivning.
Jag säger att det kommer ske om tio år men det är inte sant. Det är redan den platsen.


Om du sysslar med teater, kolla in www.aubrana.com och deras workshops.
Om du inte sysslar med teater, kolla in www.aubrana.com och starta en teatergrupp som kan komma hit och träna.
Om du bara tycker det låter häftigt och som en allmänt bra sak, maila dem och be att få hjälpa till.
Med pengar, eller om du känner någon som känner någon som skulle kunna använda sig av stället...

Kärlek och trötthet!