Premiärnerverna uteblev och Berlin hägrar.

Fan, här sitter man. Som Arne Anka skulle sagt.
Och väntar på en tespublik. Jag tror det blir fem stycken idag.

Två månader av både mer och mindre intensivt arbete och två år av funderingar kulminerar idag klockan 16.00 då jag provar de första styckena av Håltimmar. I väntan på vadå.

Putte hjälpte till med clown för några veckor sedan men det blev inte någon clown i föreställningen. Vi spara det till senare. Ett för stort område att försöka attackera på någon vecka bara.

Det gled tillbaka till klassiskt gyckel i gatustil.
Nyheten för denna gång är en boss rc-20 pedal som kan spela in och spela upp precis som man vill.

Spännande med tekniska prylar. Stort tack till Kenta och mälarljud för hans enorma tålamod med min minst sagt bristfälliga kunskap.
- jag vill ha en så där geej som lixom lalalala och så poff så ba lalalala lalalala lalalala
Åsså sladdar till det tack.

I natt bär det av mot Berlin där Jag och underbara Linnea ska spendera helgen och fira att vi tillsammans fyller 50 i veckan. Tjoho! Klackarna i taket, vi ska bada i kava.

En annan rolig sak som hänt på sistone är att jag fått ett arbetsstipendium på 80 000 av västerås stad. På ett konstigt sätt så skäms jag lite, samtidigt som jag är så otroligt stolt. För jag vet ju så otroligt många människor som förtjänar ett sånt här stipendium mer än jag.
Men jag väljer att se det som att det var min tur.
Så fantastiskt otroligt asnajs.

Jag har börjat skissa på någon form av tacktal utifall att chansen bjuds.
Det går hittils ungefär såhär.
Jag blev inte glad, eller jo jag blev oerhört glad, men ännu mera lättad. Nu kan jag fortsätta arbeta med allt det jag vill och måste göra men utan den gnagande ekonomiska oron i nacken under en tid framöver.
Det känns bra att det fortfarande finns värderingar i samhället som belönar något annat än vinst. Det tillsammans med revolutionen i Arabvärlden ger mig tro och hopp om framtiden.

Tack!